Besök?
Istället så ska jag vara glad åt att det är fredag!
En dag närmre BF, imorgon går jag in i vecka 36.
Hoppas att tiden ska gå lite fort nu, fast jag börjar bli otroligt nervös nu.
Jag och Markus låg och pratade igår om den första tiden med bejbin.
Ja, vi vill ju vara överens och så är det ju skönt att båda får prata om sina funderingar och tankar.
En sak, som jag läst i en annan tjejs blogg är det här:
"Första två veckorna kommer vi vilja vara ensamma, lära känna vårat barn och pga smittoriskerna så alla vet om det, så inga besök =)"
Vi båda tycker att det vore bra. Sen förstår vi självklart om de nya far-och morföräldrarna vill träffa sitt barnbarn, det är självklart en helt annan sak.
Men jag hoppas att vänner och "alla" ska respektera att vi vill ha lugn och ro den första tiden och inte ta illa vid sig.
Sen kanske vi känner oss "redo" innan.
Kollar din blogg lite då och då, är så himla spännande ju! När Elvira kom blev inget som vi hade tänkt oss. Hon vägrade sova, amningen strulade & hon hade kolik vilket gjorde att vi isolerade oss totalt från omvärlden. Tog minst en månad, om inte ännu längre, innan jag kände mig tillräckligt säker för att börja träffa vänner igen. Det kom dagligen sms & telefonsamtal om att dom ville hälsa på & träffa Elvira men jag orkade inte. Jag skriver inte för att skrämma upp dig, utan mer för att säga att du tänker rätt. Säg ifrån, känn ingen press. Det finns ju hur mycket tid som helst att träffa vännerna sen, men i början har man fullt upp med att bara mysa, vara en familj och att vara (och lära sig att vara) mamma. Kommer gå finfint för dig, det känner jag på mig!
